Ögonblick emellan

 

Under hösten 2012 jobbade jag med ett projekt jag kallar Ögonblick emellan. Jag ville undersöka verkligheten runt omkring mig. Se på det som är vardagligt med en annan blick och berätta om det. Jag har alltså cirkulerat kring två huvudfrågor: hur kan jag gestalta vardag? Och hur skapas berättelser bilder emellan?

“The things that are close to you, are the things that you can photograph the best, and unless you dont photograph what you love, your not gonna make god art.”

Sally Mann



Jag valde att följa min mormor och morfar i deras vardag. På sätt och vis handlar det om mitt ursprung och om några av dem som står mig allra närmast, som så ofta i tidigare projekt. Jag återkommer ofta på olika sätt till just det här huset, till just de här människorna. Jag försöker komma åt mig själv genom andra och skapa nya berättelser. Det jag gör, alla bilder, kan kopplas tillbaka till mig och vem jag är. Detta eftersom de kommer ifrån mig, berättar mina berättelser. Det är min vinkel av verkligheten. Jag försöker berätta om livet som passerar, en berättelse utan tydlig början eller slut. Att fotografera är att hedra sitt motiv. Man tar en bild av något man anser vara viktigt och intressant. I gengäld får man tillbaka en känsla av delaktighet. Subjektet i fotografiet omdefinierar mig och blir en del av biografin jag tillhör.

”Art does not in fact prove anything. what it does do is record one of those brief times, such as we each have and then forget, when we are allowed to understand that the Creation is whole.”

Robert Adams



Fotografi har alltid associationer till försök att bevara ett ögonblick, att hålla fast vid något. Och man kan  se det som att det är det jag gör; sparar på stunder av det som händer runt omkring mig. Jag letar efter det direkta och intima, men också det distanserade och onåbara. Det är bilder av små stunder som ger glans åt det vardagliga. Det här är min berättelse och min bild av några ögonblick emellan allt det där andra.


Frida Johansson, Falkenberg, 2012

 

JoomSpirit