ÅTERVÄNDE- en topofili

 

Hösten 2011 undersökte jag relationen mellan mig och en plats, Falkenberg, staden jag växte upp i men som jag inte bott i på flera år. Jag funderade på hur det är att flytta ifrån en plats och att sedan återvända. Kan en person återvända till en plats den har en stark relation till som densamma? Eller har både personen och platsen ändrats såpass mycket att de måste lära känna varandra på nytt? Mitt arbete kretsade kring begreppet topofili. Ordet kommer ifrån grekiskans topo eller top som betyder plats, och philia kärlek, alltså platskärlek eller ortsvänskap. Platser är inte bara fysiska lokaler, man ska kunna lära känna platser, de är levande och responderande, de tar notis om en.

Med hjälp av platskänslan jag hade uppsöktes och inspekterades platsen på nytt. Genom att fotografera av gamla familjebilder på dess ursprungsplats undersökte jag relationen mellan platsen förr, det som ändrats och relationen nu. Samtidigt bearbetades mina frågor genom att jag återvände till platsen och såg på den på nya sätt. Förhållandet till platsen där man vuxit upp är ofta färgad av en viss ambivalens. Man saknar sin hemstad, samtidigt känns det svårt att återvända.

Att dokumentera platser är en central del i fotografins historia. Fotografiet kan ses som ett dokumentationsredskap till att bevara, spara minnen och visa tider som förändrats. Man kan se fotografiet som en återgivning av en liten del av världen men samtidigt är det en bild formad av kamerans förutsättningar och de val fotografen gör. Kanske döljer återgivningen mer av verkligheten än den förevisar?

Händelser som vi ser i fotografier har inträffat och bilden påvisar det. Men tiden som förkroppsligas i fotografiet är motsägelsefull, eftersom det vi ser hända i fotografiet redan har inträffat. Det förgängliga och verkligheten blandas samman, det som i verkligheten bara har inträffat en gång och inte kommer kunna hända igen reproducerar fotografiet mekaniskt i det oändliga. Det som syns i bilden fanns där, men är ändå borta. Fotografierna låter oss återse en tid som varit och sammanfaller med vår egen tid.

Bildsamlingar skär ut ögonblick och fryser fast dem, man tillägnar sig det fotograferade, skapar minnen av det att bevara.  På detta sätt kan känslan av vemod och glömska försöka trängas bort. Ångest och ängslan över att människor och platser försvinner med tiden kan dämpas. Samtidigt blir bilderna en påminnelse om tidens flyktighet och allts föränderlighet.  Bilderna av förändrade platser blir en del i våra relationer till det förgångna.

 

"We shall not cease exploration;
and at the end of all our exploring, 
will be to arrive where we started, 
and know the place for the first time."

T.S. Eliot


Bildserien ÅTERVÄNDE -en topofili visar tiden ifrån barndomen, tiden när det nya fotografiet togs, tiden däremellan och tiden då betraktaren ser på fotografiet.

{https://soundcloud.com/siri-skansberger/sets/lost-time-2/}

Frida Johansson  2011-12-08

Källförteckning:
Asplund, Johan (1983) Tid, rum, individ och kollektiv. Stockholm: Liber.
Barthes, Roland (2006) Det ljusa rummet. Stockholm, Alfabeta Bokförlag AB.
Edwards, Steve (2007) Fotografi-en introduktion. Raster förlag.
Sontag, Susan (2001) Om fotografi. Natur och kultur. 

 

JoomSpirit